Tidigare inlägg

Vänstern och företagande

Linda Westerlund Snecker (V), rättspolitisk talesperson, ger i GP i januari 2018 en bild som dels är grovt generaliserande, men även antyder bristande kompetens inom småföretagarnas verklighet. T.ex gör hon en koppling mellan ”800 unga män i lokala kriminella nätverk” med tillgång till skjutvapen, och småföretagande. Det är en intressant koppling men minst sagt synnerligen tvivelaktig.

Hon citerar en rapport skriven av Ekobrottsmyndigheten från 2016, där EBM drar slutsatsen att sju av hundra företag startas med kriminellt syfte. Westerlund Snecker menar att ett av grundskälen till en ökning av företag med kriminellt syfte, var Alliansens beslut att häva revisionsplikten för små företag 2010.

Från Liberala Företagare delar vi uppfattningen att företagande inte ska användas i kriminella syften. Majoriteten av de nära 1,2 miljoner företagen i vårt land delar också den uppfattningen. Det är seriöst arbetande människor hängivna sin verksamhet.

Det är därför lite väl magstarkt att antyda att företagande är detsamma som brottslig verksamhet. I genomsnitt står företagandet i landet för mellan 30 – 35 % av kommunernas intäkter. Som används för att bekosta skola, vård och omsorg. Att förenkla och förbättra situationen för företagen gynnar därmed också möjligheterna för våra barn och gamla att få bättre omsorg. Småföretagarna skriver ”att underlätta företagande i landet utgör och kommer att utgöra grunden för vår nuvarande och framtida välfärd”, vilket vi instämmer i.

Westerlund Snecker vill gärna vrida resonemanget så att det främst är välfärden som drabbas, ”få bukt med ekonomisk brottslighet mot välfärden”. Och hon hänvisar till bl.a. EBM, BRÅ och exemplifierar med Södertälje kommuns åtgärder.

Ekobrottsmyndigheten

EBM pekar i sin rapport, som är från juni 2016, och som Westerlund Snecker citerar, på att de aktiebolag som ingått i deras granskning och som har valt bort revisor inte står för en oproportionerligt stor andel oaktsamma brott, men att det finns anledning anta att mörkertalet för denna kategori av brott har ökat. EBM:s slutsats är att avskaffandet av revisionsplikten är en riskfaktor för att bolag används som brottsverktyg.

I sin rapport från december 2017, skriver EBM att företagens lönsamhet och tillväxt inte har förbättrats med slopad revisionsplikt för de minsta aktiebolagen, att den rapporterade sysselsättningen har minskat och drar slutsatsen att kriminella använder aktiebolag som brottsverktyg i ökad omfattning. EBM konstaterar också att företagarna inte har blivit bättre på att betala lagstadgade skatter och avgifter eller upprätta korrekta årsredovisningar, jämfört med tidigare. Brottstyperna är exempelvis bokföringsbrott, skattebrott och penningtvätt. Sedan säger EBM att både lönsamhet och sysselsättning minskade jämfört med perioden 2007-2010 och antyder att det skett därför att man valt bort revisorer.

Riksrevisionen

Riksrevisionen, RRV, konstaterar att de stödjande verktyg som tagits fram inte fungerat så bra som tänkt, och att reformen haft få positiva effekter och medfört ökad risk för skattefusk. RRV konstaterar vidare att många bolag gjort en mindre besparing men betalar samtidigt mindre i bolagsskatt som en följd av lägre tillväxt. Arbetet mot ekonomisk brottslighet har försvårats menar RRV.

Enligt Småföretagarna har dock RRV:s rapport ”en överraskande låg kvalitet” och RRV:s slutsatser har ifrågasatts av ett flertal ledande branschorganisationer. Exempelvis tar man upp revisionens roll och påpekar kraftigt att revisionen inte har till uppgift att ”lämna goda råd till företagen som bidrar till långsiktig utveckling”. Revisionens uppgift är ”en oberoende granskning av ett företags räkenskaper” och inte att vara affärsrådgivare, och hänvisar till ABL.

Utredningen saknar också, enligt Småföretagarna, saklig grund för påståendet att ”företagare skulle hålla tillbaka sina affärer för att få lägre skatt”. Småföretagarna menar att det visar på bristande respekt för svenska företagare genom att t.ex. likställa sämre lönsamhet med ökat skattefusk.

Södertälje

De uppgifter som Westerlund Snecker stödjer sig på från Södertälje kommun är från 2012. Det handlade om ett stort antal ärenden om misstänkt ekonomisk brottslighet inom ramen för en särskild satsning. Man samarbetade bland annat med Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten. Enligt Tottmar i DN från oktober 2017, kan vi dock konstatera att utvecklingen, tack vare den samlade insatsen, nu pekar åt rätt håll,  ”bara var tionde företagare uppger att de har utsatts för brottslighet de senaste två åren”. Ett organiserat nätverk i arbetet har skett mellan polisen, kommunen, räddningstjänsten, Skatteverket, Försäkringskassan och flera andra myndigheter.

BRÅ

Slutligen BRÅ som rekommenderar ett antal åtgärder vilka riktar in sig på att stöta köparen i första hand och syftar till att försvåra för de brottsliga aktörerna att sälja sina tjänster.

BRÅ klargör att det är individer och inte företag som begår brotten. Deras rapport har därför en mer kriminologisk utgångspunkt. Man fokuserar mera på de personer som begår brotten och hur dessa personer använder bolag som verktyg i den kriminella verksamheten. BRÅ har lyft fram ett antal roller som den kriminella entreprenören, fixaren, svartarbetaren, målvakten, kunden och torpeden, vilka samtliga fyller avgörande funktioner i den organiserade handeln med arbetskraft. BRÅ:s förslag har därför utformats med ett aktörsfokus.

Inledningsvis menar BRÅ att man måste identifiera och kontakta den formelle företrädaren, detta gäller inte minst köp av byggtjänster. Ta referenser från tidigare utförda projekt. Utveckla den egna beställarkompetensen för att bl.a. kunna bedöma anbud. Använda webbplatsen http://www.vitabyggen.se som bl.a. innehåller goda råd till köpare om hur de ska kunna skilja oseriösa entreprenörer från seriösa. Samma hemsida tipsar även om underlag för att formulera kravlistor.

Ytterligare förslag som BRÅ lägger fram är att Skatteverket kommer att tillhandahålla företagsinformation snabbare än vad som idag är fallet. Denna myndighet riktar även ett ökat fokus på arbetstagarna för att minska antalet som arbetar svart. Och ett led i detta är att vid redovisning av de anställdas källskatt och arbetsgivaravgifter bör företagen koppla inbetalningarna till enskilda individer. BRÅ föreslår vidare att personal, entreprenörer och underentreprenörer följer de regler om legitimationsplikt och närvaroredovisning som ställs i ID06.10

BRÅ menar även att Skatteverket bör få rätt att genomföra oanmälda arbetsplatsbesök för att kontrollera vilka som arbetar där, samt myndigheterna ska samverka mycket bättre än tidigare, varvid BRÅ föreslår konkreta åtgärder som att utöka och utveckla användningen av informatörer, spaning och telefonavlyssning.

BRÅ har flera andra förslag vilka samtliga syftar till att begränsa och motarbeta ekonomisk brottslighet. Bland dessa finns t.ex. att prioritera bekämpningen av interna hot och våld (jfr Brå 2005:11), att fixarpersonen bör prioriteras av de brottsbekämpande myndigheterna, att följa upp hur omvänd skattskyldighet för moms fungerar, att skärpa kontrollen av valutaväxlingsföretag och factoringbolag, att skärpa de personliga kraven för F-skatt samt att försvåra användandet av målvakter i bolag.

Håkan Welin

Liberala Företagare

KOMMENTARER KRING FÖRSLAGET OM VINSTTAK I VÄLFÄRDEN

Självklart ställer vi tydliga och hårda krav på kvaliteten i välfärden eftersom det är den som påverkar människors vardag, men – det ska inte innebära att vi begränsar valfriheten för hundratusentals svenskar och riskera att skolor, förskolor och äldreboenden runtom i hela landet tvingas stänga.

S spelar ett högt politiskt spel. Genom att låta V få agera på den politiska planen på framskjuten plats och låta V få ta hem, som de upplever det, poäng inför det kommande valet, vinner S en samarbetspartner. S minskar motsättningarna mellan S och V och kan snarare bygga upp ett alternativ gentemot Alliansen.

S är naturligtvis fullt medveten om att förslaget om vinster i välfärden inte får majoritet i riksdagen. Det är snarare det politiska spelet visavi V som är grunden.

Men det finns också en annan politisk grund för förslaget. Och detta har mer att göra med socialdemokratins och vänsterns grundpolitiska inställning om socialiseringen av samhället. Kopplingar finns till idéerna kring löntagarfonderna. Den underliggande effekten av införandet av 7%:s marginalen i förslaget leder långsiktigt till en överföring av välfärdssektorn i offentlig regi. Och det är en långsam socialisering vilket V och delar av S hyllar.

När det gäller det framlagda förslaget är det politiskt luddigt och flera av undersökningarna bland allmänheten visar på hur svårt det är för vanliga människor att förstå och ta ställning till förslaget och dess egentliga innehåll.

Aktörerna verkar vara överens om att det är kvalité, kontroll av att regler och avtal följs, bättre upphandlingar och verksamhetsutveckling som är de centrala delarna. Allmänhetens inställning handlar primärt om kvalité, valmöjligheten, att avtal följs och att granskning sker. Mindre intressant för dessa är vem som är leverantör.

Det ovan sagda får också stöd i forskningen i t.ex. Economic Forum (2015).

Nedan följer en 1) kort sammanfattning av förslaget, 2) argumenten från S och V, 3) korta fakta om välfärdsföretagen och slutligen 4) förslagets effekter.

LAGFÖRSLAGETS INNEHÅLL

Målet med förslaget är enligt vänstern, att ”begränsa hur mycket pengar som får försvinna ur verksamheten”, och det riktar in sig på skolan och omsorgen. Hälso- och sjukvårdssektorn omfattas inte av lagförslaget utan ska utredas framöver.

Förslaget är konstruerat så att det inte direkt omfattar någon begränsning av det man vanligen kallar vinst, alltså rörelseresultatet heller själva utdelningen. Det har i stället riktats in på att sätta en maxgräns för hur stor avkastning man får göra på det investerade kapitalet, det som kallas det operativa eller sysselsatta kapitalet. Och här sätter man ett tak på 7% plus statslåneräntan. Det operativa kapitalet är det kapital som antingen lånats ut av företagets ägare (och som sedan ersätts med utdelning) eller som lånats ut av långivare (t.ex. av banken) mot ränta.

Vidare riktar förslaget in sig på aktiebolag. Stiftelser, idéburna och ideella aktörer har undantagits i förslaget.

I den offentliga formuleringen och debatten samt remissen kring förslaget heter det att det ”lämnas förslag som syftar till att säkerställa att offentliga medel används till den verksamhet som de är avsedda för inom socialtjänsten och skollagsreglerad verksamhet”, dvs. LSS, omsorg och skola.

I lagförslaget skrivs det in att det bara är juridiska personer som ska få tillstånd att ta emot offentlig finansiering. Och krav ställs på att de ska kunna visa att offentliga medel kommer att gå till verksamhet enligt LSS, SoL respektive Skollagen.

Ändringarna/tilläggen i lagtexten är lite snåriga men det framgår tydligt vad man vill åstadkomma i § 23 som fått flera tillägg i lagrådsremissen.

Sammanfattningsvis framgår det av lagtexten följande:

  • IVO, inspektionen för vård och omsorg, ska avgöra tillståndet
  • Företaget får endast bedriva den verksamhet som tillståndet beviljat samt inte lämna över tillståndsgiven verksamhet till annan juridisk person
  • En begränsning införs av högsta tillåtna rörelseresultat, med en beräkningsgrund som innebär att det kan ökas med (det lägre) resultatet som längst från de tidigare tre åren. Dvs om man under de tre föregående åren gjort lägre vinster eller förluster får man ha högre vinst för att kompensera dessa förluster. Kan t.ex. gälla när man startar nytt företag.
  • Beräkningen av storleken på det tillåtna rörelsekapitalet ska göras som en avkastningsränta på det operativa kapitalet (statslåneräntan plus 7% föregående räkenskapsår)
  • Med operativt kapital menas rörelsetillgångar minus rörelseskulder. Det får inte vara lägre än 0. Det finns tillgångar som inte ska beaktas vid beräkningen av rörelsetillgångar, och det är finansiella anläggningstillgångar, kortfristiga fordringar hos koncern- och intresseföretag, kortfristiga placeringar samt likviditet som överstiger tio procent.
  • Inga värdeöverföringar får göras
  • Årsredovisning ska lämnas till IVO, och den juridiska personen ska ha en auktoriserad eller godkänd revisor
  • En sanktionsavgift införs om max 10% av omsättningen

En proposition lämnas över till riksdagen senast i mars.

ARGUMENT FRÅN S OCH V I DEBATTEN

Ardalan Shekarabi (S) säger på presskonferensen att det finns en folklig ilska mot läckaget i välfärden. ”Det finns en opinion mot vinster i välfärden”. Och Sjöstedt säger att ”Hela utgångspunkten i det här lagförslaget är att välfärden är till för äldre och barn.” …  ”Ingen skola behöver stänga, inget äldreboende behöver stänga”. Dessutom, fortsätter Sjöstedt, ”pengarna kan inte längre tas ut i vinst, de ska gå till kvalitet. Det här kommer att gynna seriösa aktörer i välfärden.” Sjöstedt påstår också att ”Det är ju så att även Moderaternas, Centerpartiets och Sverigedemokraternas väljare tycker att det är fel att man plockar ut jättevinster ur välfärden”. Slutligen påstår man att ”jakten på vinst går ut över våra barn, våra äldre och våra sjuka” och då ”har någonting gått alldeles snett”. Men, hävdar Shekarabi i Morgonstudion i SVT, ”självklart kommer vi inte lägga fram ett förslag som innebär att massor av företag ska lägga ner”.

Ulla Andersson (V) menar att det inte får finnas utrymme för vinst i välfärden, och ”nu kommer ingen längre kunna berika sig på mormors omsorg eller på våra barns utbildning eller på sjukvården”.

I en artikel i DN i början av december 2017 påstår Sherakabi (S) och Estabin (V) att ”En stor folklig majoritet vill att vinstjakten i välfärden stoppas. …… att en ”vinstjakt …. har skapat förödande effekter i vår gemensamma välfärd”. Och man säger vidare att man vill värna valfriheten och mångfalden i välfärden, och det avser man göra genom att stärka den idéburna sektorn. ”Seriösa välfärdsaktörer kommer att garanteras rättvisa villkor att verka inom välfärden”.

S och V påstår vidare att flertalet väljare bland alla partier vill få bort vinstjakten från välfärden, och man hänvisar till en SOM-undersökning från 2013. Och man målar upp en bild av att valfrihet står i motsättning till vinst.

”Syftet med den här lagrådsremissen är att offentliga medel stannar i verksamheten” säger Ardalan Shekarabi, och enligt Shekarabi är vi är det enda landet i Europa som har tillåtit kommersiella aktörer i skolan.

FAKTA OM FÖRETAGEN I VÄLFÄRDEN

I november 2017 fanns det 28 300 fristående företag inom skolväsendet, och 36 700 inom vård och omsorg (SCB Företagsdatabas).  Kommunerna köpte 2016 verksamhet för drygt 80 miljarder kronor från privata företag. Totalt arbetade 297 100 personer inom skola och vård/omsorg i privat regi.

Välfärdsbolagen har lägre rörelsemarginaler än branschen som helhet och är cirka 6,5 %. Den absolut största omsättningen i välfärdsbranscherna sker i bolag vars rörelsemarginaler understiger 10 %. Rörelsemarginalen visar hur stor del av intäkterna som används driften av verksamheten, t.ex. löner, hyror, mat, avskrivning på utrustning, läromedel, förbrukningsmaterial etc.

Skolorna

Det finns 701 aktörer som driver fristående grund- och gymnasieskola i vårt land. Av dessa har 93% bara en eller högst två skolenheter, och 84% driver bara en skola. Endast 1 % av samtliga företag har fler än 10 skolor.

Fristående förskolor finns i 243 av landets 290 kommuner, fristående grundskolor finns i 186 kommuner och fristående gymnasieskolor i 100 kommuner. Sammanlagt finns det totalt 4000 fristående förskolor och skolor, vilket är 25% av alla cirka 16 000 i hela landet. 23 % av de fristående grundskolorna har färre än 65 elever, och bland de fristående gymnasieskolorna har 33 % färre än 100 elever.

Knappt vart femte barn (18%, dvs. knappt 340 000 st) av alla barn och elever går i fristående skola. 75% av alla friskoleelever går i och 70% av alla friskolor drivs av aktiebolag. Motsvarande siffror för föreningar är 13% respektive 19% och stiftelser 12% respektive 10%, samt för övriga upp till 1% för vardera.

När det gäller antalet anställda inom fristående skolor har över hälften (55,1%) färre än 10 anställda, och knappt 8 av 10 (78,2%) har färre än 20 anställda. Det är bara 2,2% av alla fristående företag som har 100 anställda eller fler.

Vård och omsorg

Inom vård- och omsorg är det cirka 124 500 anställda och inom LSS har cirka 9 500 kunder privat utförare av personlig assistans, dvs cirka 60% av alla med personlig assistans. Inom hemtjänsten har 36 800 personer hemtjänst i egen regi, vilket är nästan 17 % av alla.

Inom äldreboende bor 18 600 personer i privat regi, vilket motsvarar cirka 20% av alla. Cirka 33% av landets kommuner bedömer att de inte kommer kunna tillgodose efterfrågan på platser i äldreboenden om fem år. Denna brist kommer dessutom att öka. Privata aktörer bygger idag lika många nya äldreboendeplatser som alla Sveriges kommuner tillsammans, 36%.

Chefer inom socialtjänsten anser man att de positiva effekterna av konkurrens anses betydligt större än de negativa effekterna. Det har förbättrat verksamheten, ökat kundfokus och påverkat arbetsmarknaden positivt, och man anser att det inte finns några skillnader i kvalitet mellan kommunal och privat verksamhet. Dessutom har kostnadsutvecklingen i den kommunala regin hållits nere tack vare konkurrens.

FÖRSLAGETS EFFEKTER

Den primära effekten blir att de flesta välfärdsföretagen, utom de stora vilka utgör 1% av alla, tvingas lägga ner sin verksamhet eftersom förslaget i praktiken innebär ett vinstförbud för flertalet företag. Nio av tio skol- och omsorgsföretag får svårt att överleva.

Idag har alla kommuner barn i fristående förskola eller skola, vilket innebär att dessa således berörs av förslaget. Om förslaget går igenom innebär det att flera kommuner inte kommer att kunna erbjuda förskola och skola i den utsträcknings som behövs. Och de som därmed drabbas är barnen och familjerna. Deras valmöjligheter försvinner och kvaliteten hotas.

Förslagets beräkningsmetod, handlar om rörelsemarginal i förhållande till bokfört operativt kapital, vilket är något helt annat än vad Lövén säger.

Regeringens inställning att ”vinst går ut över kvalitet, likvärdighet, tillgänglighet och arbetsvillkor” saknar grund. Ett stort antal utredningar visar på att det inte finns stöd för ett sådant påstående. Snarare är det så att privata verksamheter hamnar i topp när det gäller indikatorer som kvalitet och villkoren för de anställda.

Regeringen och Vänsterpartiet påstår också att en stor folklig majoritet vill att vinstjakten i välfärden stoppas (Ardalan Shekarabi och Ali Esbati (V), DN 3/12 2017).

Men när människor tillfrågas vilket som är viktigast – att förbjuda vinstutdelning eller att kunna välja mellan privata och offentliga alternativ i välfärden – så väljer flertalet det senare alternativet. Bara cirka var fjärde tillfrågad prioriterar vinstförbudet, enligt undersökningar från Ipsos, Demoskop, Novus med flera.

Det finns ett starkt stöd bland svenska folket för valfrihet i välfärden. Trots det vill regeringen och Vänsterpartiet nu gå vidare med ett förslag som kraftigt skulle begränsa detta.

Det är sannolikt förklaringen till att man mörkar eller tonar ner effekterna av förslaget. Inför ett stundande valår är det begripligt, men likafullt vilseledande.

Håkan Welin

Liberala Företagare

Källor: Rörelseresultat i välfärdsbolag – en jämförelse, PWC 2016; Serranodatabasen 2016; Skolverket 2017; Trendie Effekter av konkurrens, A Darvik, A Svensson och J Tykkyläinen; SCB Statistikdatabasen Näringsverksamhet; Presskonferensen SVT; DN 3 december 2017

KOMMENTARER KRING FÖRSLAGET OM VINSTTAK I VÄLFÄRDEN

Självklart ställer vi tydliga och hårda krav på kvaliteten i välfärden eftersom det är den som påverkar människors vardag, men – det ska inte innebära att vi begränsar valfriheten för hundratusentals svenskar och riskera att skolor, förskolor och äldreboenden runtom i hela landet tvingas stänga.

S spelar ett högt politiskt spel. Genom att låta V få agera på den politiska planen på framskjuten plats och låta V få ta hem, som de upplever det, poäng inför det kommande valet, vinner S en samarbetspartner. S minskar motsättningarna mellan S och V och kan snarare bygga upp ett alternativ gentemot Alliansen.

S är naturligtvis fullt medveten om att förslaget om vinster i välfärden inte får majoritet i riksdagen. Det är snarare det politiska spelet visavi V som är grunden.

Men det finns också en annan politisk grund för förslaget. Och detta har mer att göra med socialdemokratins och vänsterns grundpolitiska inställning om socialiseringen av samhället. Kopplingar finns till idéerna kring löntagarfonderna. Den underliggande effekten av införandet av 7%:s marginalen i förslaget leder långsiktigt till en överföring av välfärdssektorn i offentlig regi. Och det är en långsam socialisering vilket V och delar av S hyllar.

När det gäller det framlagda förslaget är det politiskt luddigt och flera av undersökningarna bland allmänheten visar på hur svårt det är för vanliga människor att förstå och ta ställning till förslaget och dess egentliga innehåll.

Aktörerna verkar vara överens om att det är kvalité, kontroll av att regler och avtal följs, bättre upphandlingar och verksamhetsutveckling som är de centrala delarna. Allmänhetens inställning handlar primärt om kvalité, valmöjligheten, att avtal följs och att granskning sker. Mindre intressant för dessa är vem som är leverantör.

Det ovan sagda får också stöd i forskningen i t.ex. Economic Forum (2015).

Nedan följer en 1) kort sammanfattning av förslaget, 2) argumenten från S och V, 3) korta fakta om välfärdsföretagen och slutligen 4) förslagets effekter.

LAGFÖRSLAGETS INNEHÅLL

Målet med förslaget är enligt vänstern, att ”begränsa hur mycket pengar som får försvinna ur verksamheten”, och det riktar in sig på skolan och omsorgen. Hälso- och sjukvårdssektorn omfattas inte av lagförslaget utan ska utredas framöver.

Förslaget är konstruerat så att det inte direkt omfattar någon begränsning av det man vanligen kallar vinst, alltså rörelseresultatet heller själva utdelningen. Det har i stället riktats in på att sätta en maxgräns för hur stor avkastning man får göra på det investerade kapitalet, det som kallas det operativa eller sysselsatta kapitalet. Och här sätter man ett tak på 7% plus statslåneräntan. Det operativa kapitalet är det kapital som antingen lånats ut av företagets ägare (och som sedan ersätts med utdelning) eller som lånats ut av långivare (t.ex. av banken) mot ränta.

Vidare riktar förslaget in sig på aktiebolag. Stiftelser, idéburna och ideella aktörer har undantagits i förslaget.

I den offentliga formuleringen och debatten samt remissen kring förslaget heter det att det ”lämnas förslag som syftar till att säkerställa att offentliga medel används till den verksamhet som de är avsedda för inom socialtjänsten och skollagsreglerad verksamhet”, dvs. LSS, omsorg och skola.

I lagförslaget skrivs det in att det bara är juridiska personer som ska få tillstånd att ta emot offentlig finansiering. Och krav ställs på att de ska kunna visa att offentliga medel kommer att gå till verksamhet enligt LSS, SoL respektive Skollagen.

Ändringarna/tilläggen i lagtexten är lite snåriga men det framgår tydligt vad man vill åstadkomma i § 23 som fått flera tillägg i lagrådsremissen.

Sammanfattningsvis framgår det av lagtexten följande:

  • IVO, inspektionen för vård och omsorg, ska avgöra tillståndet
  • Företaget får endast bedriva den verksamhet som tillståndet beviljat samt inte lämna över tillståndsgiven verksamhet till annan juridisk person
  • En begränsning införs av högsta tillåtna rörelseresultat, med en beräkningsgrund som innebär att det kan ökas med (det lägre) resultatet som längst från de tidigare tre åren. Dvs om man under de tre föregående åren gjort lägre vinster eller förluster får man ha högre vinst för att kompensera dessa förluster. Kan t.ex. gälla när man startar nytt företag.
  • Beräkningen av storleken på det tillåtna rörelsekapitalet ska göras som en avkastningsränta på det operativa kapitalet (statslåneräntan plus 7% föregående räkenskapsår)
  • Med operativt kapital menas rörelsetillgångar minus rörelseskulder. Det får inte vara lägre än 0. Det finns tillgångar som inte ska beaktas vid beräkningen av rörelsetillgångar, och det är finansiella anläggningstillgångar, kortfristiga fordringar hos koncern- och intresseföretag, kortfristiga placeringar samt likviditet som överstiger tio procent.
  • Inga värdeöverföringar får göras
  • Årsredovisning ska lämnas till IVO, och den juridiska personen ska ha en auktoriserad eller godkänd revisor
  • En sanktionsavgift införs om max 10% av omsättningen

En proposition lämnas över till riksdagen senast i mars.

ARGUMENT FRÅN S OCH V I DEBATTEN

Ardalan Shekarabi (S) säger på presskonferensen att det finns en folklig ilska mot läckaget i välfärden. ”Det finns en opinion mot vinster i välfärden”. Och Sjöstedt säger att ”Hela utgångspunkten i det här lagförslaget är att välfärden är till för äldre och barn.” …  ”Ingen skola behöver stänga, inget äldreboende behöver stänga”. Dessutom, fortsätter Sjöstedt, ”pengarna kan inte längre tas ut i vinst, de ska gå till kvalitet. Det här kommer att gynna seriösa aktörer i välfärden.” Sjöstedt påstår också att ”Det är ju så att även Moderaternas, Centerpartiets och Sverigedemokraternas väljare tycker att det är fel att man plockar ut jättevinster ur välfärden”. Slutligen påstår man att ”jakten på vinst går ut över våra barn, våra äldre och våra sjuka” och då ”har någonting gått alldeles snett”. Men, hävdar Shekarabi i Morgonstudion i SVT, ”självklart kommer vi inte lägga fram ett förslag som innebär att massor av företag ska lägga ner”.

Ulla Andersson (V) menar att det inte får finnas utrymme för vinst i välfärden, och ”nu kommer ingen längre kunna berika sig på mormors omsorg eller på våra barns utbildning eller på sjukvården”.

I en artikel i DN i början av december 2017 påstår Sherakabi (S) och Estabin (V) att ”En stor folklig majoritet vill att vinstjakten i välfärden stoppas. …… att en ”vinstjakt …. har skapat förödande effekter i vår gemensamma välfärd”. Och man säger vidare att man vill värna valfriheten och mångfalden i välfärden, och det avser man göra genom att stärka den idéburna sektorn. ”Seriösa välfärdsaktörer kommer att garanteras rättvisa villkor att verka inom välfärden”.

S och V påstår vidare att flertalet väljare bland alla partier vill få bort vinstjakten från välfärden, och man hänvisar till en SOM-undersökning från 2013. Och man målar upp en bild av att valfrihet står i motsättning till vinst.

Syftet med den här lagrådsremissen är att offentliga medel stannar i verksamheten” säger Ardalan Shekarabi, och enligt Shekarabi är vi är det enda landet i Europa som har tillåtit kommersiella aktörer i skolan.

FAKTA OM FÖRETAGEN I VÄLFÄRDEN

I november 2017 fanns det 28 300 fristående företag inom skolväsendet, och 36 700 inom vård och omsorg (SCB Företagsdatabas).  Kommunerna köpte 2016 verksamhet för drygt 80 miljarder kronor från privata företag. Totalt arbetade 297 100 personer inom skola och vård/omsorg i privat regi.

Välfärdsbolagen har lägre rörelsemarginaler än branschen som helhet och är cirka 6,5 %. Den absolut största omsättningen i välfärdsbranscherna sker i bolag vars rörelsemarginaler understiger 10 %. Rörelsemarginalen visar hur stor del av intäkterna som används driften av verksamheten, t.ex. löner, hyror, mat, avskrivning på utrustning, läromedel, förbrukningsmaterial etc.

Skolorna

Det finns 701 aktörer som driver fristående grund- och gymnasieskola i vårt land. Av dessa har 93% bara en eller högst två skolenheter, och 84% driver bara en skola. Endast 1 % av samtliga företag har fler än 10 skolor.

Fristående förskolor finns i 243 av landets 290 kommuner, fristående grundskolor finns i 186 kommuner och fristående gymnasieskolor i 100 kommuner. Sammanlagt finns det totalt 4000 fristående förskolor och skolor, vilket är 25% av alla cirka 16 000 i hela landet. 23 % av de fristående grundskolorna har färre än 65 elever, och bland de fristående gymnasieskolorna har 33 % färre än 100 elever.

Knappt vart femte barn (18%, dvs. knappt 340 000 st) av alla barn och elever går i fristående skola. 75% av alla friskoleelever går i och 70% av alla friskolor drivs av aktiebolag. Motsvarande siffror för föreningar är 13% respektive 19% och stiftelser 12% respektive 10%, samt för övriga upp till 1% för vardera.

När det gäller antalet anställda inom fristående skolor har över hälften (55,1%) färre än 10 anställda, och knappt 8 av 10 (78,2%) har färre än 20 anställda. Det är bara 2,2% av alla fristående företag som har 100 anställda eller fler.

Vård och omsorg

Inom vård- och omsorg är det cirka 124 500 anställda och inom LSS har cirka 9 500 kunder privat utförare av personlig assistans, dvs cirka 60% av alla med personlig assistans. Inom hemtjänsten har 36 800 personer hemtjänst i egen regi, vilket är nästan 17 % av alla.

Inom äldreboende bor 18 600 personer i privat regi, vilket motsvarar cirka 20% av alla. Cirka 33% av landets kommuner bedömer att de inte kommer kunna tillgodose efterfrågan på platser i äldreboenden om fem år. Denna brist kommer dessutom att öka. Privata aktörer bygger idag lika många nya äldreboendeplatser som alla Sveriges kommuner tillsammans, 36%.

Chefer inom socialtjänsten anser man att de positiva effekterna av konkurrens anses betydligt större än de negativa effekterna. Det har förbättrat verksamheten, ökat kundfokus och påverkat arbetsmarknaden positivt, och man anser att det inte finns några skillnader i kvalitet mellan kommunal och privat verksamhet. Dessutom har kostnadsutvecklingen i den kommunala regin hållits nere tack vare konkurrens.

FÖRSLAGETS EFFEKTER

Den primära effekten blir att de flesta välfärdsföretagen, utom de stora vilka utgör 1% av alla, tvingas lägga ner sin verksamhet eftersom förslaget i praktiken innebär ett vinstförbud för flertalet företag. Nio av tio skol- och omsorgsföretag får svårt att överleva.

Idag har alla kommuner barn i fristående förskola eller skola, vilket innebär att dessa således berörs av förslaget. Om förslaget går igenom innebär det att flera kommuner inte kommer att kunna erbjuda förskola och skola i den utsträcknings som behövs. Och de som därmed drabbas är barnen och familjerna. Deras valmöjligheter försvinner och kvaliteten hotas.

Förslagets beräkningsmetod, handlar om rörelsemarginal i förhållande till bokfört operativt kapital, vilket är något helt annat än vad Lövén säger.

Regeringens inställning att ”vinst går ut över kvalitet, likvärdighet, tillgänglighet och arbetsvillkor” saknar grund. Ett stort antal utredningar visar på att det inte finns stöd för ett sådant påstående. Snarare är det så att privata verksamheter hamnar i topp när det gäller indikatorer som kvalitet och villkoren för de anställda.

Regeringen och Vänsterpartiet påstår också att en stor folklig majoritet vill att vinstjakten i välfärden stoppas (Ardalan Shekarabi och Ali Esbati (V), DN 3/12 2017).

Men när människor tillfrågas vilket som är viktigast – att förbjuda vinstutdelning eller att kunna välja mellan privata och offentliga alternativ i välfärden – så väljer flertalet det senare alternativet. Bara cirka var fjärde tillfrågad prioriterar vinstförbudet, enligt undersökningar från Ipsos, Demoskop, Novus med flera.

Det finns ett starkt stöd bland svenska folket för valfrihet i välfärden. Trots det vill regeringen och Vänsterpartiet nu gå vidare med ett förslag som kraftigt skulle begränsa detta.

Det är sannolikt förklaringen till att man mörkar eller tonar ner effekterna av förslaget. Inför ett stundande valår är det begripligt, men likafullt vilseledande.

Håkan Welin

Liberala Företagare

Källor: Rörelseresultat i välfärdsbolag – en jämförelse, PWC 2016; Serranodatabasen 2016; Skolverket 2017; Trendie, Effekter av konkurrens, A Darvik, A Svensson och J Tykkyläinen; SCB Statistikdatabasen Näringsverksamhet; Presskonferensen SVT; DN 3 december 2017

3:12-reglerna

Under fjolåret kom regeringen med ett förslag som man avsåg överlämna till riksdagen. Dock gick man inte vidare med detta förslag. Förslaget blev hårt kritiserat och skulle ha inneburit försämringar för fåmansföretag.

Grundprincipen är att småföretagare delar upp sina inkomster i två inkomstslag, ”inkomst av tjänst” och ”inkomst av kapital”. För tjänsteinkomsterna tillämpas sedan samma skattesats som för arbete, samtidigt som företaget vid skatteutdelning i normalfallet först har erlagt 22 procent skatt på rörelsevinsten

3:12-reglernas förenklingsregel (se nedan) används av hela 70% av vårt lands fåmansföretagare. Regeringens förslag till nya 3:12-regler skulle ha inneburit skattehöjningar på cirka tre miljarder kronor. Något som landets allra minsta företag skulle betala om förslaget hade förverkligats.

3:12-reglerna styr beskattandet av utdelningen hos ägare till fåmansföretag från det egna bolaget. Ett av skälen till regeringens initiativ var att den ansåg att 3:12-reglerna var gynnsamma och att det fanns möjlighet att gå ner med skatten till 20%, och man ansåg att den möjligheten, jämfört med annan beskattning, var för låg.

3:12-reglerna gäller enbart fåmansbolagsägare. Som fåmansbolagsägare räknas man om mer än häften av aktierna ägs av max 4 personer eller färre.  Observera också att i begreppet ägare ingår hela närståendekretsen (make/a, sambo, barn, barnbarn, föräldrar osv).

Det finns främst två faktorer som påverkar storleken på utdelningen. Dels hur stora medel för utdelning som är möjliga, dels hur ägaren blir beskattad.

I princip finns det tre regler att hålla reda på, huvudregeln, förenklingsregeln och gränsbeloppet.

Huvudregeln

När det gäller Huvudregeln utgör företagets löneunderlag basen för beräkningen. Och löneunderlaget består av de kontanta löner som betalats ut under föregående år, alltså året före utdelningsåret. Man får använda 50% av bolagets löneunderlag som gränsbelopp, men för att kunna nyttja denna möjlighet ställs vissa kvalifikationskrav.

De två grundläggande principerna eller kraven som används här är A) att ägare eller närstående måste ta ut en lön på minst 6 IBB plus 5% av bolagets totalt kontanta löner eller 9,6 IBB. IBB återfinns för varje år bl.a. hos Skatteverket; och B) att utdelning under gränsbeloppet beskattas med 20% samt att utdelning över gränsbeloppet upp till takbeloppet beskattas som lön, alltså runt 32% – 57% (procentsatsen beror av hur mycket lön man tagit ut under året). Om man gör en utdelning över takbeloppet (90 IBB) räknas detta som kapital och beskattas med 30%.

Utöver detta är det viktigt veta att om man ska kunna använda sig av löneunderlaget enligt huvudregeln, måste man äga mer än 4% av aktierna. Och en liten varning för att om man har ett högt omkostnadsbelopp (summan av anskaffningsutgifterna), kan huvudregeln ge ett högre gränsbelopp än förenklingsregeln.

Regeringens förslag var att bibehålla synsättet att närstående är delägare och att beräkningen av löneunderlaget trappas enligt följande:

  • 15% av delägarnas andel av löner upp till 6 IBB
  • 30% av delägarnas andel av löner mellan 6 och 60 IBB
  • 40% av delägarnas andel av löaner överstigande 60 IBB

Dessutom föreslog regeringen att beskattningen av utdelning och kapitalvinst skulle slås samman till ett enda takbelopp om 120 IBB.

Förenklingsregeln

Grundprincipen för denna regel innebär att gränsbeloppet räknas fram med ett schablonbelopp och är tillämplig om man inte kvalificerar sig för huvudregeln eller om den ger ett lägre gränsbelopp. Om man äger alla aktier i bolaget blir schablonen 2,75 x IBB året innan beskattningsåret. Äger man 50% av aktierna blir det hälften.

Regeringens förslag var här att om man använder förenklingsregeln i ett bolag får man inte beräkna något gränsbelopp över huvud taget för något annat bolag. Regeringens grundförslag var också att minska schablonen från 2,75 till 1,75 x IBB. Det skulle ha inneburit att man som företagare skull ha fått ta ut mindre i lågbeskattad utdelning än med nuvarande regler.

Gränsbeloppet

Detta belopp styrs av vilken beräkningsmetod man använder, huvudregeln eller förenklingsregeln. Det är endast denna del av aktieutdelningen som beskattas med 20%. Man får använda den regel som ger det högsta gränsbeloppet.

Regeringens förslag var att höja skattesatsen till 25%. Den föreslog även att den begränsning som finns avseende den årliga uppräkningen av sparat utdelningsutrymme skulle sänkas i statslåneräntan från 3 till 2 %-enheter.

Sedan finns det ett antal saker man måste hålla reda på:

  • en förmån, t.ex. bil, räknas inte in i löneunderlaget
  • förenklingsregeln får bara användas om man ägde aktierna vid årets ingång
  • med flera

Avslut

Det finns ett synsätt som genomsyrar dessa regler och som bl.a. gäller relationen småföretagare – anställda, där även andra delar av företagslagstiftningen och arbetsrätten i princip bara riktar in sig på de stora företagens villkor.

Dels beskattas svenska småföretag redan idag högre än stora företag. Dels är det grundläggande syftet med reglerna att förhindra att småföretagare, som arbetar i sina egna företag och som tar ut inkomst i form av aktieutdelning, beskattas med mer förmånliga skattesatser än vad som gäller för vanliga anställda i Sverige.

De konsekvenser som förslaget skulle ha fått om det gått igenom är att det blir mindre pengar på fickan för företagaren; lönsamheten minskar; det leder till sänkta incitament att anställa (sysselsättningsökningen minskar) och det blir krångligare regler för att ta ut vinst (regelverket ökar ytterligare).

Det finns en del övrigt att säga om ändringsförslagen avseende 3:12-reglerna men jag tror att de väsentligaste bitarna har kommit med ovan. Tilläggas kan att vid diskussionerna inför den omröstning som sedan inte blev av (förslaget drogs ju tillbaka) kunde M tänka sig att gå samman med SD för att rösta nej till förslaget. C och L hade tidigare deklarerat att man inte kan samarbeta med SD vilket skulle kunna ha resulterat i ett ja till förslaget.

Låt oss hoppas att regeringens förslag inte återkommer i fjolårets tappning. Snarare behövs en översyn av dessa regler så att villkoren för småföretagen förbättras.

Håkan Welin

Företagarnas villkor – ett inlägg

Bland kommunernas ekonomiska förutsättningar för bra vård, skola och omsorg m.m. utgör i genomsnitt i landet 32 % intäkter från småföretag och deras anställda. Om man till detta adderar de stora företagen blir siffran 54 %. Det betyder att mer än hälften av offentliga sektorns ekonomi baseras på hur väl företagen i vårt land mår. Och nästan 60 % av statens totala skatteintäkter utgjordes av olika skatter på arbete. Tar vi bort direkta skatter (nästan uteslutande kommunal och statlig inkomstskatt, totalt knappt 730 mjkr), återstår arbetsgivaravgifter, egenavgifter, löneskatter, skatt på företagsvinster m.m. som sammantaget ger drygt 640 mjkr i intäkter till staten. En högst väsentlig summa, vilken kan förändras beroende vilka politiska åtgärder man vill vidta. Av statens totala intäkter 2016 på 1920 miljarder kr påverkas grovt räknat 1/3-del av denna summa av företagarnas förutsättningar att verka.

I Sverige idag (senaste mätningen gjord nov 2016) finns det 1 109 381 företag (offentliga branscher borträknade). Av dessa är 99,9 % små och medelstora företag med mindre än 250 anställda. 99,4 % av alla företag har mellan 0 – 49 anställda. 74 % är enmansföretag.

Mot bakgrund av ovanstående behöver vi skapa en grundläggande inställning som i korthet går ut på förståelsen för att offentliga sektorns ekonomiska förutsättningar i stor utsträckning grundas på människors förmåga att skapa ekonomiska incitament som ger bra intäkter till stat, landsting, regioner och kommuner.

Som en logisk följd av detta betyder enklare, bättre, mer gynnsamma och tydligare förutsättningar för företagsamheten högre intäkter för offentliga sektorn och därmed bättre ekonomi avseende vård, omsorg, skola m.m.

Åtta av tio småföretag säger att de vill växa, men hindren som anges är bl.a. höga arbetskraftskostnader, brist på kompetens och finansieringsproblem. Dessutom anges sådana hindrande faktorer som problem med infrastrukturen, lokal service, offentlig upphandling, osund konkurrens och attityder från politiker och tjänstemän på lokal nivå.

Trots dessa hinder har de små företagen stått för uppemot 4 av 5 nya jobb som skapats i Sverige sedan 1990.

Regeringen slår mot de företagsamma

Den rödgröna regeringen fortsätter att hårdbeskatta landets företagsamma. Vi har nu världens högsta marginalskatter på arbetsinkomster. Företagens kostnader ökar rejält p g a de skatter som höjts. Intäkter som skulle kunnat användas för investeringar och anställningar försvinner ner i Magdalena Anderssons ficka.

Det finns flera exempel på regeringens företagsfientliga politik: Förra året föreslog regeringen, tvärt emot vad som utlovades i valrörelsen, att företagen skulle betala 25 procent av sjukpenningen om en person varit borta från jobbet i mer än 90 dagar. En beräkning visade att förslaget skulle ge statskassan fyra miljarder och slå hårt mot småföretagen. Förslaget drogs tillbaka efter stark kritik, bl a från oss i Liberalerna.

Regeringen har tillfälligt gett upp tanken att införa en särskild bankskatt eftersom det har visat sig att den skulle drabba såväl pensioner som flertalet företag på ett negativt sätt. Samma väg verkar den s.k. kilometerskatten gå som skulle ha inneburit ökade kostnader för småföretagen utanför storstäderna.

Nu står nästa strid, striden om beskattningen av småföretagen, via de s.k. 3:12-reglerna. Entreprenörsutredningen föreslår ett flertal skärpningar av de skatteregler som avgör vilken skatt småföretagaren ska betala. Om regeringen väljer att följa utredningens förslag skulle det innebära att kapitalskatten höjs och att beräkningsgrunderna för hur skatten beräknas leda till att småföretagarna tvingas betala ytterligare 5 miljarder i skatt.

Det skulle på ett allvarligt sätt försämra möjligheten för de 250 000 fåmansföretag som finns i Sverige att utvecklas och skapa jobb, samtidigt som det visat sig att det är just bland småföretagen jobben växer fram. Under de senaste decennierna har 4 av 5 arbetstillfällen skapats i de små- och medelstora företagen.

Entreprenörsutredningen tillsattes av alliansregeringen för att förenkla skattereglerna och minska krånglet för fåmansföretag. Den rödgröna regeringen ”kidnappade” utredningen och gav den tilläggsdirektiv som syftade till att ”öka statens skatteintäkter”.

Regeringens skattehöjningar på inkomster och företagande är ett hot mot välfärden. Sverige behöver fler entreprenörer som vågar satsa tid och pengar på nya idéer. Då duger det inte att höja skatterna och försvåra företagandet.

Liberalerna vill att det ska vara givande och enkelt att driva företag. För oss liberaler är företagande både ett uttryck för individens möjlighet att förverkliga sina drömmar och en viktig förutsättning för tillväxt och ekonomisk utveckling. Inte en outtömlig Grottekvarn som ska beskattas för beskattandets egen skull.

Said Abdu, näringspolitisk talesperson för Liberalerna

Liberala Företagare, styrgruppen

Ny styrgrupp bildad 2016

NÄTVERKET LIBERALA FÖRETAGARE

Liberala Företagare bildade vid Liberalernas Riksmöte 2016 ny organisation och valde ny styrgrupp. Årsstämman antog även nya riktlinjer för organisationen och kommer under den närmaste tiden att arbeta inom två områden:

A. Verksamhetsinriktningen som omfattar följande punkter:

  • Öka kunskapen inom Liberalerna kring företagarfrågor
  • Fånga upp aktuella frågor inom företagande
  • Forum för att diskutera företagande
  • Liberalernas förlängda arm i småföretagarfrågor
  • Förändra synen på företagande

B. Bilda ett liberalt nätverk med regionala LF-företrädare

DEN NY STYRGRUPPEN

På bilden syns den nya styrgruppen med från vänster:

  1. Håkan Welin, Bålsta, ordförande
  2. Anne-Marie Ekström, Borås
  3. Lars-Åke Davidsson, Stockholm
  4. Susanne Bäckman, Bromölla
  5. Gunnar Phil, Ekerö

 

MANIFEST 2016

Årsstämman antog också ett manifest:

”Liberala Företagare (LF) är ett nätverk inom Liberalerna och utgår från partistadgans § 1. LF:s målsättning är att samla företagare och andra näringslivsintresserade personer med liberal samhällsåskådning till gemensamt arbete, samt att fånga upp respektive sprida företagar- och näringslivsfrågor i syfte att bredda och förstärka alla delar av partiets politik med huvudsaklig inriktning inom sitt specialområde. Nätverket har med sin erfarenhet djup sakkompetens. Nätverket fungerar som referensgrupp när partiledningen behöver komplettera egna förslag med synpunkter från liberala företagare i landet.”

 

Liberala Företagare behövs!

VÅR VISION
Ett mer företagarvänligt Sverige

VÅRT UPPDRAG:
Påverka företrädare för liberal politik

VÅR LÅNGSIKTIGA MÅLSÄTTNING:
Öka förståelsen för småföretagandets villkor

LIBERALA FÖRETAGARE SKALL

Öka kunskaperna inom Liberalerna kring företagarfrågor

Fånga upp aktuella frågor inom företagande

Vara forum för att diskutera företagande

Liberalernas förlängda arm i småföretagarfrågor

Förändra synen på företagande

LF:s manifest

”Liberala Företagare (LF) är ett nätverk inom Liberalerna och utgår från partistadgans § 1. LF:s målsättning är att samla företagare och andra näringslivsintresserade personer med liberal samhällsåskådning till gemensamt arbete, samt att fånga upp respektive sprida företagar- och näringslivsfrågor i syfte att bredda och förstärka alla delar av partiets politik med huvudsaklig inriktning inom sitt specialområde. Nätverket har med sin erfarenhet djup sakkompetens. Nätverket fungerar som referensgrupp när partiledningen behöver komplettera egna förslag med synpunkter från liberala företagare i landet.”
%d bloggare gillar detta: